Jag skulle egentligen jobbat i helgen, men inatt började yngsta dottern kräkas så jag har varit kräk och ompysslingsjour hela natten. Alltså inget jobb för mig.

Imorse eller snarare nyss satt jag framför tv 4 och såg intervjun med Klas Ingesson. Före detta fotbollstränare i svenska landslaget, och numera tränare för IF Elfsborg. Nu tampas han med skelettcancer och berättar öppet om sjukdomen, fotbollen och livet. Trots rullstolen och ett skelett skört som chips så tar han sig till alla matcher och träningar, han säger att utan fotbollen skulle han gett upp.

Han berättar att han lever dag för dag och bara planerar fram till nästa match, ungefär en vecka i taget. Men innan han blev sjuk så levde han inte i nuet. Han tog inte vara på varje stund. Han stressade när sonen spelade match och ville hela tiden till nästa aktivitet , stannade inte upp och njöt. Nu betonade han att det var för jävligt att det ska krävas något så allvarligt för att man ska börja uppskatta sin tid.

Det här skrev jag om tidigare här i bloggen. Om att jag försöker leva varje dag som att det skulle kunna vara den sista. Jag är ( inte vad jag vet ) sjuk. Jag vill bara inte ångra saker jag inte gjorde , stunder jag inte tog tillvara på om något sker. Att fånga dagen innan det är försent.

Vi alla borde göra det. Se över hur vi värderar vår tid. Stanna upp och se det vi upplever, lukta och känn. Upplev.

Jag har fortfarrande otroligt svårt för att sätta mig in i en situation då man blivit drabbad av en sjukdom. Eller ännu värre en dödsdom. Men jag försöker varje dag förstå de människor som är där, jag hyser otrolig respekt för er som lever kvar och inte ger upp.

Om jag blev sjuk tror jag inte jag skulle ha er kämparglöd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En stolt mamma kan meddela att yngsta dottern idag lärt sig cykla utan stödhjul. På första försöket hittade hon balansen! Några vurpor senare har hon inte gett upp. Mina älskade tjejer. ...

Ligger i sängen redo att sova. Men kände mig ovanligt pigg och filosofisk. Tittade ut och såg fullmånen. Det är verkligen något som händer när det är fullmåne.. Idag såg jag ett program där anhöriga som sista utväg anordnar ett intervention för n...

Genom mina 25 år på jorden skulle jag säga att jag gått igenom de flesta känslomässiga faser man kan. Jag har tappat bort mig själv, undrat vart jag tagit vägen men sen med lite jobb hittat tillbaka.   I lågastadiet och mellanstadiet blev jag mob...

Vi ligger sjuka ma, välkommen helgen! ;) Men man ska inte klaga. Det är ju trots allt helg. Ikväll blir det lugnt. Riktigt lugnt... Ta igen oss. Så lär ju slänga in något inlägg senare under kvällen. Ser förresten att folk kollar in på blo...

Ligger i sängen med två sovande barn. Mina hjärtan, hur mycket kärlek det kunde rymmas i en kropp visste jag inte innan ni kom. Tänk om mamma och pappa kunde få se er. Sina barnbarn. Fast det gör dem nog ändå. Tror de är med oss på nåt vis. P...